sunshine

Karma: Gör goda ting, få något gott tillbaka...Får man tillbaka i livet vad man ger och förtjänar? Detta har jag funderat på och jag tycker det vore ju klokt och rättvist om det vore så......Men tyvärr när jag tittar mig omkring och ser människor som får utstå olyckliga och tråkiga händelser en efter en oavsett hur god, hjälpsam och snäll personen är......kan jag inte tro att man får det man förtjänar. Dock hände två ganska chockartade händelser mig, med ganska kort mellanrum som fick mig att återigen fundera på karma.


Det är så här att jag fick arbete i Stockholm efter studierna. Jag har pendlat från Västerås till Stockholm måndag till fredag de senaste fyra månaderna. Själva omställningen att vistas på Stockholm centralstation och i tunnelbanan under rusningstid var ibörjan smått dramatisk. Det är människor överallt som har bråttom, stressar och knuffas. Människor står trångt som sardiner i en sardinburk i tunnelbanevagnarna. Människor nästan så gott som slänger sig in i tunnelbanan och fastnar i dörrarna...Förstår att dessa människor slänger sig så för att de är stressade, har bråttom och vill komma i tid till sitt arbete, möte eller ja dit de är på väg. Dock känner jag att jag är hellre 15 minuter sen och har mina båda armar i behåll.  

Tillbaka till karma ämnet. I början av året befann jag mig i Stockholm och åkte jag nerför en rulltrapppa i närheten av mitt arbete. Just denna rulltrappa hade ingen folksamling precis. Två lite mindre damer stod en bit framför mig. 
När jag åkt en bit ner i rulltrappan hör jag en duns och plötsligt känner jag hur någon flyger på mig bakifrån. Det är en äldre man i 80 års åldern, ganska stor och kraftfull man, som har snubblatt och tappat balansen. På något vis flyger han på mig bakifrån, Jag höll på tappa balansen och flyga ner på de två damerna nedanför mig. Det var nära ögat en "Domino" upplevelse i rulltrappan. Jag lyckades dock undvika att ramla framlänges och hann precis vända mig om och fånga den äldre mannen så att han inte slår i huvudet i rulltrappan. Mannen var ganska stor och tung men jag lyckas hålla i honom så att han inte slog sig i huvudet.

Rulltrappan var på väg ner, mannen låg så gott som ner med benen och fötterna högre upp i trappan än resten av kroppen.  Någon nedanför som bevittnar detta lyckades stoppa rulltrappan och det slutar lyckligt. Med hjälp av vittnett lyckas jag och hon få upp den äldre mannen och han hade inga allvarliga skador tack och lov. Han var mest chockad precis som jag själv. Fick ett otroligt ärligt "TACK" av mannen och ett otrolligt tacksam handskakning av mannen när han stod på benen igen. 

Precis när jag började arbeta i stockholm blev jag oturligt nog förkyld. Förkylningen ville inte försvinna och jag vägrade vara hemma och kurera mig. Var så glad över mitt nya jobb och ville inte vara hemma, utan ville vara på jobbet och göra ett så bra jobb som möjligt.. Var väldigt längesen jag var sjuk så jag tänkte; - Ähh det går väl över snart.. Jag var ju ny på jobbet och då vill man ju inte direkt börja med att vara borta..

Dock har alla människor en gräns för hur mycket man tål. Jag fortsatte vara sjuk ett tag till och när jag väl gick till jourläkaren och fick medicin hade jag även fått influensan och min förkylning hade gått ner i luftrören. Jag hade även fått luftrörskatarr! 

När jag skulle hämta min medicin på apoteket kände jag hur värmen steg i mig och krafterna var helt slut. När jag kom in i apoteket var det folktomt, om man räknar bort butiksbiträdena.  Precis när jag är på väg ut ur apoteket blir allt svart. Jag svimmar och faller till marken. Som tur är går det precis in en ganska lång man som lyckas fånga mig när jag svimmar, på vägen ut ur apoteket. Det var då min tur att bli räddad.

Får man det man ger? Vad tror ni...