sunshine

Går just nu en golfkurs!

Började gå en golfkurs för nybörjare igår, Det är ju riktigt skoj att spela golf...När det går bra i alla fall... :-)

Läraren är en väldigt duktig instruktör. Han har gett många värdefulla tips och instruktioner.

Det är dock svårt att hålla reda på allt när man väl ska slå. Och ännu svårare att göra exakt likadant varje gång man slår.  Armarna, och höfterna vill inte precis röra sig som man vill ibland. Men övning ger nog färdighet..

Lite pinsamt men har träningsvärk i mina armar nu och fingrarna är stela som pinnar..

Golf är verkligen en övningssport. Det krävs mycket träning och fokusering för att det ska gå bra.....Känner att när man blir trött går det mycket sämre..bollarna far hur som helst...Fokusering tror jag föresten är nyckeln till framgång i många andra saker i livet. Fokusering och att man sätter upp personliga mål, mål man vill uppnå i livet.

Jag försöker lära mig golf  för att jag tror att golf är friskvård. Det är bra för hälsan att vara ute i naturen och promenera. Det är även roligt att tävla och sporta. 

Några viktiga saker att tänka på i golfspel;

Handgreppet - man behöver  kunna böja handlederna i
Svingen -  man måste slå igenom och slå i samma rörelse (På något sätt lyckas jag göra en liten nigning innan jag träffar bollen)
Höftrörelsen är otroligt viktig

Karma: Gör goda ting, få något gott tillbaka...Får man tillbaka i livet vad man ger och förtjänar? Detta har jag funderat på och jag tycker det vore ju klokt och rättvist om det vore så......Men tyvärr när jag tittar mig omkring och ser människor som får utstå olyckliga och tråkiga händelser en efter en oavsett hur god, hjälpsam och snäll personen är......kan jag inte tro att man får det man förtjänar. Dock hände två ganska chockartade händelser mig, med ganska kort mellanrum som fick mig att återigen fundera på karma.


Det är så här att jag fick arbete i Stockholm efter studierna. Jag har pendlat från Västerås till Stockholm måndag till fredag de senaste fyra månaderna. Själva omställningen att vistas på Stockholm centralstation och i tunnelbanan under rusningstid var ibörjan smått dramatisk. Det är människor överallt som har bråttom, stressar och knuffas. Människor står trångt som sardiner i en sardinburk i tunnelbanevagnarna. Människor nästan så gott som slänger sig in i tunnelbanan och fastnar i dörrarna...Förstår att dessa människor slänger sig så för att de är stressade, har bråttom och vill komma i tid till sitt arbete, möte eller ja dit de är på väg. Dock känner jag att jag är hellre 15 minuter sen och har mina båda armar i behåll.  

Tillbaka till karma ämnet. I början av året befann jag mig i Stockholm och åkte jag nerför en rulltrapppa i närheten av mitt arbete. Just denna rulltrappa hade ingen folksamling precis. Två lite mindre damer stod en bit framför mig. 
När jag åkt en bit ner i rulltrappan hör jag en duns och plötsligt känner jag hur någon flyger på mig bakifrån. Det är en äldre man i 80 års åldern, ganska stor och kraftfull man, som har snubblatt och tappat balansen. På något vis flyger han på mig bakifrån, Jag höll på tappa balansen och flyga ner på de två damerna nedanför mig. Det var nära ögat en "Domino" upplevelse i rulltrappan. Jag lyckades dock undvika att ramla framlänges och hann precis vända mig om och fånga den äldre mannen så att han inte slår i huvudet i rulltrappan. Mannen var ganska stor och tung men jag lyckas hålla i honom så att han inte slog sig i huvudet.

Rulltrappan var på väg ner, mannen låg så gott som ner med benen och fötterna högre upp i trappan än resten av kroppen.  Någon nedanför som bevittnar detta lyckades stoppa rulltrappan och det slutar lyckligt. Med hjälp av vittnett lyckas jag och hon få upp den äldre mannen och han hade inga allvarliga skador tack och lov. Han var mest chockad precis som jag själv. Fick ett otroligt ärligt "TACK" av mannen och ett otrolligt tacksam handskakning av mannen när han stod på benen igen. 

Precis när jag började arbeta i stockholm blev jag oturligt nog förkyld. Förkylningen ville inte försvinna och jag vägrade vara hemma och kurera mig. Var så glad över mitt nya jobb och ville inte vara hemma, utan ville vara på jobbet och göra ett så bra jobb som möjligt.. Var väldigt längesen jag var sjuk så jag tänkte; - Ähh det går väl över snart.. Jag var ju ny på jobbet och då vill man ju inte direkt börja med att vara borta..

Dock har alla människor en gräns för hur mycket man tål. Jag fortsatte vara sjuk ett tag till och när jag väl gick till jourläkaren och fick medicin hade jag även fått influensan och min förkylning hade gått ner i luftrören. Jag hade även fått luftrörskatarr! 

När jag skulle hämta min medicin på apoteket kände jag hur värmen steg i mig och krafterna var helt slut. När jag kom in i apoteket var det folktomt, om man räknar bort butiksbiträdena.  Precis när jag är på väg ut ur apoteket blir allt svart. Jag svimmar och faller till marken. Som tur är går det precis in en ganska lång man som lyckas fånga mig när jag svimmar, på vägen ut ur apoteket. Det var då min tur att bli räddad.

Får man det man ger? Vad tror ni...

Jag hade planerat att undvika att börja blogga...undvika att lämna ut mina tankar och erfarenheter för allmänheten....Men attans vad lockande det är att börja som alla andra att blogga...kan inte låta bli att börja blogga...Ahnna nu är jag din tredje kompis som nu börjat på grund av din blogg :-)

Så nu sitter jag här och skriver mitt första blogginlägg

Jag kan ju börja med att berätta att det har hänt väldigt många saker  i mitt liv de senaste fyra månaderna...har varit otroligt intensivt ..(är fortfarande det) ..har lite svårt att hänga med i farten och att smälta allting.....Är ju vanligtvis inte van med att leva så intensivt och vara med om så många händelser på en gång som jag är med om nu....

Är född och uppvuxen i en medelstorstad. Har de senaste 3,5 år varit studerande....
Känns som jag på något sätt gått och väntat på att det riktiga livet ska börja..väntat och kämpat för att få bli Högskoleutbildad ...Väntat på att få komma in på arbetsmarknaden. Väntat på att få komma framåt i livet. Väntat på att träffa nya människor, att bli någon och att få uppleva nya saker och miljöer...Och nu när det så att säga "riktiga livet" börjat hänger jag inte riktigt med i farten..

Just nu är det så många blandade känslor  Glädje, förvirring, trötthet och en känsla av att tiden inte räcker till.

Att skriva ner alla upplevelser  som hänt och tankar som jag har kan kanske vara en bra idé...bloggen är även för att uppdatera mina vänner vad som händer och sker i mitt liv.

Titeln på min blogg "sunshinelove" kommer utav min kärlek till solsken...älskar ljus och värme. Älskar när solen tittar fram efter en lång, kall och mörk vinter... solsken värmer....En filosofi som jag försöker leva efter är att alltid försöka se ljuset i mörkret om det känns tungt ..även om det i stunder är svårt....men om man ser allting mörkt är det svårt att göra någonting alls ..det är då lätt att man låser sig och slutar kämpa....

Så som sagt välkommen till min blogg! To be continued..